• Logga in


14 frågor till Niklas Egels Zandén

De som inte har hållit på så länge måste få en chans att lyssna in dem som kommit längre. Risken är annars överhängande att de hamnar fel i detta arbete.

Niklas Egels Zandén
Associate Professor, Center for Business in Society,
Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet

1. Varför har du intresserat dig för företags arbete med sina leverantörer kring hållbarhet?

De största utmaningarna inom hållbarhet finns helt klart hos företagens leverantörer. Ska man på ett trovärdigt sätt kunna prata om hållbarhet måste leverantörsfrågorna adresseras.


2. Vad tror du är det största misstaget företag gör som vill förbättra hållbarhetsfrågor hos sina leverantörer?

Merparten av företag i dag jobbar fortfarande med den amerikanska modellen som till sin natur kan beskrivas som polisiär där företagen nästan uteslutande bygger sitt leverantörsarbete kring att kontrollera sina leverantörer. Hela arbetat struktureras utifrån ett slags kontrollsystem. Forskning visar tyvärr att detta fungerar dåligt i praktiken. Vi har alla haft förhoppningar på denna modell men nu vet vi att det tyvärr inte fungerar. Företag som har kommit längre i sitt leverantörsarbete börja mer och mer bli medvetna om detta och jobbar därför med alternativa lösningar. Ett annat misstag är också att man investerar för lite pengar i att förbättra förhållanden i leverantörsleden.


3. Och varför har då företag fastnat i den här modellen?

Det ena kan vara att aktivister och intressenter utanför företaget inte förstår komplexiteten i att förändra i leverantörskedjan. Man utgår ifrån att företaget har någon slags makt över sina leverantörer men så fungerar det möjligtvis för ett fåtal riktigt stora företag. De flesta har inte detta inflytande. Man ska komma ihåg att många leverantörer är multinationella företag och som liten köpare har du väldigt lite att säga till om. Andra lösningar som samarbetslösningar ses som mer krångligt och virrigt. Uppförandekoder och kontroller har sin charm i att denna strategi är lätt att kommunicera.


4. Har du något exempel på när företag verkligen har lyckats göra skillnad hos sina leverantörer?

Det finns exempel där man tydligt kan se att företag presterar bättre i sitt uppförandekodsarbete i enskilda fabriker men det handlar då om vissa frågor där man har bättre förutsättningar att förändra som t ex inom säkerhet och löner.

Samtidigt är det svårt att veta vad förbättringarna egentligen beror på. Det kan ju rentav vara så att den ekonomiska utvecklingen i ett land skapar de förutsättningar som krävs för att bli bättre.

Det blir i stort bättre men inte så mycket som vi hoppas. Tyvärr inte några direkta strukturella förbättringar som håller i längden som t ex fackföreningar och ändrade maktförhållande mellan arbetstagare och ledning.


5. Vad är det för ekonomiska drivkrafter som ligger bakom ett hållbart leverantörsarbete?

Till att börja med kan man konstatera att det finns drivkrafter som inte behöver vara ekonomiska som handlar om att göra rätt, någon slags moralisk övertygelse om att vi ska göra gott. I detta finns också en oro för att varumärket kan skadas och att man därigenom inte framställs som ett trovärdigt och bra bolag. Ekonomiska drivkrafter kan vara:

  • Det klassiska effektiviseringsargumentet.
    Om man till exempel jobbar med att minska energi och vatten hos sina leverantörer så blir de mer effektiva och då kan du som köpare ta del av deras besparingar på olika sätt.
  • Ökad kvalitet
    Du kan också argumentera för bättre kvalitet på produkter och tjänster om leverantören arbetar systematiskt med hållbarhetsfrågorna. Människor som mår bättre presterar bättre.
  • Produktutveckling och marknadstillväxt
    Om det blir mer avancerade verksamheter sker mycket produktutveckling hos leverantörer. Om dessa företag vill ställa om mot en framtida marknad med hållbara produkter och tjänster, kräver det att leverantörerna är medvetna och jobbar kontinuerligt med dessa frågor. Det finns också en drivkraft i att etablera sig i fattigare delar av världen, bidra till bättre levnadsvillkor och skapa nya marknader. Marknadstillväxt och produktutveckling är tillsammans starka drivkrafter för vissa företag att jobba med hållbara leverantörskedjor.

6. Hur stor roll spelar media som en ”trigger” i företagens arbete?

Forskning visar att företag som har varit utsatta för mediala skandaler generellt sätt är bättre på att arbeta med hållbarhetsfrågor än de som inte varit det. Men det behöver inte bara vara just bolaget i sig utan även andra företag i branschen. Så i stort är media en viktig faktor och man kan säga att media har två olika roller. Journalister med sin egen agenda som t ex Uppdrag Granskning eller som megafon för intressenter till bolagen som till exempel intresseorganisationer.


7. Finns det en risk för att media hämmar företag från att göra ordentliga analyser och att göra frågan till sin egen?

Ja det finns två effekter. Det finns en rädsla hos företag att våga testa nya lösningar som är uppenbart svårare att kommunicera till media. Det kan upplevas som svävande eller luddigt. Det är bekvämare att hålla fast i det traditionella arbetssättet med uppförandekoder och kontroller. Man kan peka på vilka krav man ställer och hur man följer upp dessa. Det betyder inte nödvändigtvis att det faktiskt gör skillnad men det upplevs som tydligt för media. Vi kontrollerar våra leverantörer. Media har svårt att klara av komplicerade budskap vilket kan bidra till att hålla kvar företag i gamla strukturer och gynna enklare lösningar. Man kan säga att mer invecklade, kreativa och bättre lösningar är svåra att hantera i en traditionell medialogik. Ett annat problem är att många journalister kan för lite om hållbarhetsfrågor.

Allt detta kan bidra till att företag drar sig för att kommunicera ut vad dom gör och man kan lätt få en bild av att företagen inte bryr sig. Media styr också till stor del vilka frågor som företagen bör jobba med och det finns en risk för att företag hämmas och att detta motverkar det viktiga jobbet inåt i företaget för att forma sina egna strategier.

I stället för att företag frågar sig vad vi kan göra på ett annorlunda sätt än våra konkurrenter är många företags mål i dag är att vara en variant av de stora konkurrenterna. Tyvärr oftast en sämre sådan.


8. Varför tror du att det är och har varit så mycket fokus på företagens uppförandekod snarare än resultatet av deras arbete med denna?

Anledningen är att de flesta som jobbar med uppföljning av uppförandekoden vet att kontrollerna inte är så sanningsenliga. De fångar helt enkelt inte verkligheten på ett bra sätt. Man vågar inte riktigt gå ut med detta. Man kanske inte heller har sett förbättringar som dessutom ofta är svåra att mäta.


9. Du är kritisk till att företag lägger alla ägg i en korg och satsar fullt ut på leverantörskontroller, varför?

Man ska se det som att företag har en portfölj av aktiviteter där uppförandekoden måste vara en del av något mycket mer omfattande.


10. Inom GreenChain är vi övertygade om att hållbarhetsfrågor kräver dialog och erfarenhetsutbyte. Vi pratar om komplexa frågor där du sällan kan påstå att du bär på någon sanning utan mer om hur man kan angripa frågorna. Man kan säga att vi gemensamt målar en tavla där företagen representerar olika färger. Anser du också att den här typen av sammankomster är viktiga och i så fall varför?

Jag håller med om det. Jag tycker att frågorna är svåra. Det finns helt klart en poäng att komma samman i diskussionsforum. Många företag experimenterar med olika lösningar och det är ovärderligt att få utbyta erfarenheter och tankar om vad som fungerar och inte fungerar. Diskussioner som går på djupet lämnar just det där traditionella polisiära synsättet med kontrollapparaten i centrum och det kan visa på en variation i olika arbetssätt. Vad är det som funkar och vad kan vi lära oss av andra? Det finns ett stort behov av att vrida, vända och fundera kring frågorna. En annan sak. De som inte har hållit på så länge måste få en chans att lyssna in dem som kommit längre. Risken är annars överhängande att de hamnar fel i detta arbete. De som inte har kommit så lång har ofta en bild som inte stämmer överens med verkligheten. Genom forumgrupper som GreenChain kan man också få access till spännande personer som man normalt sett inte träffar.


11. Du har varit med ganska länge nu och varit en slags ”förståndets röst” inom området hållbara leverantörskedjor. Om du skulle våga dig på att generalisera lite. Anser du att företag under din tid har blivit bättre och kan du ge något exempel på hur?

Ja definitivt. Framförallt hur man jobbar med implementering. Ett exempel som fungerar bättre i dag är att företag har hittat nya vägar för att säkerställa efterlevnaden av vissa krav där man tidigare blev lurad av sina leverantörer genom t ex fejkade dokument. Företag har med tiden också lärt sig och initierat en mängd initiativ och samarbeten. På miljösidan kan vi tydligt se förbättringar i hur företag lyckas minska CO2 utsläpp och vattenanvändning. För många frågor är det fortfarande lång väg kvar som till exempel vad gäller diskriminering - och fackföreningsfrågor.

Vi kan samtidigt se att vi hade förhoppningar för tio år sedan som inte riktigt har slagit igenom. Återigen kan nämnas arbetet med uppförandekoder som inte har fungerat särskilt bra. Kanske hade vi för höga förhoppningar. Det tar förmodligen mycket längre tid att förändra i positiv riktning än vad vi har trott. Min största reservation är ändå att stater är väldigt passiva i regleringar. Man lägger för mycket ansvar på företag. Goda exempel är dock Modern slavery act och regler kring konfliktmineraler och redovisning. Men vi borde se mycket mer av detta framöver. Framförallt viktigt när det handlar om bolag som ofta hamnar under radarn. Där är det ett stort behov av legala krav som kan driva dem i en mer hållbar riktning. Jag har blivit lite mer tveksam genom åren till att företagens CSR arbete är lösningen på världsproblemen. Kanske har det funnits en övertro på företagen att själva komma till rätta med dessa komplexa frågor. Det har inte heller varit tillräckligt hårt tryck från konsumentsidan. Det går åt rätt håll men alldeles för långsamt. Man kan säga att det kanske inte går fort nog givet de problem vi måste lösa. Det kräver kanske att företag på riktigt förändrar sina affärsmodeller och vågar göra de omställningar som krävs.


12. När vi pratar om hållbarhetsfrågor så är det ofta frågor som är oss fjärran. Det är svårt att relatera till dessa problem som vi i många fall hittar i bristfälliga demokratier på andra sidan jorden. Vi pratar om riskländer och våra definitioner blir till slut självklarheter. Tror du att vårt behov av att förenkla och generalisera ibland blir till ett hinder för att på riktigt lösa problemen?

Till viss del kan det stämma att vi gärna vill ha någon slags rationell modell för allt det som är komplicerat. Vi lägger mycket tid på själva systemen och försöker skapa någon slags logik. En risk är att det blir för mycket fokus på mer enkla lösningar.


13. Det finns en uppsjö initiativ i dag som företag måste förhålla sig till. Vi ser också mycket lagstiftning växa fram t ex Modern slavery act, lagstiftning som slår mot företagens produkter som kring konfliktmineraler, ROHS direktivet, REACH, timmer förordningen, redovisningslagstiftning som utökas till att innefatta hållbarhetsfrågor osv. Finns det en risk för att den alltmer krävande omgivningen flyttar fokus från företagens inneboende kraft att förändra till att famla efter lösningar i omvärlden?

Nej jag ser inte det som en risk utan bara bra att lagstiftningen gör att personerna i bolagen som jobbar med frågorna får legitimitet att driva frågorna vidare. Det ökar chansen att frågorna kommer upp på koncernsledningsnivå. Det här är inget vi väljer. Vi måste lösa många av de här frågorna. Frågorna får också en annan dignitet om de är reglerade i lag. Många företag klagar ofta på lagstiftning samtidigt som de som har kommit långt ofta ser det som positivt. För många är det en chans att göra sig av med oseriösa konkurrenter.


14. Paradoxalt nog produceras mycket av det vi konsumerar där problemen är som störst. Är det hållbara företaget en utopi?

Nej det tycker jag inte. Ingen utopi men en ganska annorlunda värld, det kräver stora förändringar hur intressentgrupper agerar. Det måste inte vara helt perfekt. Vi måste istället våga prata om det stora och inte lägga så mycket fokus på detaljer. Vi måste få mer fokus på konsumtionsfrågor och vi måste tänka mer i termer av relevansanalys. Allt detta kräver att många aktörer agerar och gemensamt måste vi få ett ändrat konsumentbeteende, mer lagstiftning, investerare med tydliga krav och ambitioner osv.